... se hur Eken får blad, en bukett ska jag plocka till den politiker som vågar motionera om att återinföra Annandag Pingst som helgdag igen. I denna hänryckande tid mellan Hägg och Syren borde den stackars svensken, blek och svältfödd på värme och ljus få extra ledighet som tack för avklarad vinter. Nationaldagen firar vi ju ändå på midsommar!
Pärlemorfjärva. En växt som jag försökt att få tag på under flera år. Tillslut kom jag över några frön och för någon dag sedan slog den till och blommade för första gången här i Blackstorp, mycket trevligt.
Med tilläggsnamnet 'Copper Beauty'. Förmodligen finns det ett svenskt namn som jag inte lyckats hitta. Den är släkt med Vallmon med en fantastisk färg i koppar-orange. Fröpåsen lovar även en doft av Liljekonvalj men min något allergiska näsa har ännu inte uppfattat den.
Eller helt enkelt Isört. En salladsväxt av det ovanligare slaget, ursprungligen från södra Afrika. Den får tjocka och mycket saftiga blad med ett överdrag av isiga pärlor. Smaken är tämligen neutral men uppfriskande. Har fr.o.m. nu en given plats i växthuset.
I Fruktgården möts vår och försommar i en enda kaskad av färger och dofter. Den gula Narcissen på bilden är den starkt doftande Trädgårdsjonkvillen Narcissus 'Sweetness'.
Bland Krusbär, Mini-Kiwi och Havtorn ståtar den lysande Stäpptulpanen. Bakom den; Tulipa 'Carnaval de Nice' och Tulipa 'Betty', en tulpan som vännen Betty hittade i en gammal trädgård.
Allåkerbär. Sorterna: Anna, Astra, Aura, Sofia, Linda och Beata stortrivs under de Amerikanska Blåbären. Humlorna sköter grovjobbet och korspollinerar för fulla muggar.
Växthuset blev klart i juni förra året så det är först i år som som jag haft möjlighet att komma igång tidigt med sådden på "friland". Om någon vecka kan vi nog börja skörda raketsalladen.
Nere i "Oasen" står sedan många år ett stånd med Hyacinthus orientalis. Den doftar lika fint/starkt som de mer pompösa förädlingarna. Den sprider sig sakta med nya lökar om man kommer ihåg att ge den en giva gödsel efter blom.
En namnsort av Blek Pärlhyacint som enligt Botanicus ursprungligen fördes till Sverige av Nikita Chrusjtjov (Krusse) i form av en gåva till Gustav VI Adolf vid statsbesöket 1964.
Jag börjar med den kanske enklaste; Stor Nunneört, Corydalis solida. Den sprider sig snabbt runt i trädgården, förmodligen med hjälp av myrorna och bildar på sina håll små hav av blommor under några veckor. Plantan vissnar sedan snabbt ner och på sommaren syns inte ett spår efter den.