Den är läcker året om, några sparsamma solstrålar får fröhusen att lysa som lyktor. November går mot sitt slut och det verkar som att månaden slår nytt "värme"-rekord på flera platser i landet.
Höstgentianan har stått och stampat i sitt knopptillstånd i flera veckor nu och det verkar som att den inte orkar slå ut i år.
Dom har blommat till och från under hela november.
Det hinner inte torka upp mellan regnen så det får bli en blöt bild.
En sista blommande gren har vält omkull utanför entrén.
Vi har röjt ur det mesta nu, Bladpersiljan går att skörda ett tag till. Nedsänkta krukor med lökar väntar på vintersömnen men det är märkligt "varmt" fortfarande, så varmt att det börjat sticka upp små spetsar här och var.
I år fick vi inte uppleva någon blomning p.g.a. att jag flyttade busken vilket inte var så populärt. Den har trots detta vuxit riktigt bra och i grenspetsarna sitter det nu färdiga små knoppar som bara väntar på våren. Bladen hinner ändra färg innan dom släpper taget.
Sakta tvättas färgerna bort från bladen.
Svartaronian går fortfarande att stoppa i munnen när man råkar passera busken. Smaken är ungefär den samma trots några frostnätter, lite besk lite sträv men vad som påstås, mycket nyttig.